Här är det jag gillar bäst med vampyrer: den totala blaséfaktorn som uppstår när man sett allt, gjort allt, överlevt allt tills bara ett slags minnesvakuum återstår. Den livströtta vampyren som vandrar omkring i ett museum av slocknade liv, kärlekar och drömmar. Det må vara en klyscha, men jag älskar det. Jag älskade det i Anne Rices vampyrkrönika, jag älskade det i Hannele Mikaela Taivassalos ”Svulten”, och när jag nu i helgen – äntligen – såg Jim Jarmuschs ”Only Lovers Left Alive” föll jag handlöst för filmens vackra, ennuifyllda odöda.
Egentligen är nog det minst anmärkningsvärda med den att huvudpersonerna är vampyrer. Samtidigt är allt det jag uppskattade så med filmen – den ljuvliga livsstilen, vemodet i de nattliga scenerna i ett post-finanskrisens Detroit, ett Tanger, myllrande och öde på en gång, där en libanesisk sångerska som hade gjort sig utmärkt i vilken David Lynch-film som helst sjunger för en knäpptyst bar, ensamma fuktiga kimononätter där allt är läsande, skapande och drömmande – en direkt konsekvens av vampyrismen. Framför allt är det rena kattmyntan för introvert lagda boknördar med en hopplös faiblesse för estetiskt upphöjd melankoli. Eve, underbart spelad av Tilda Swinton (jag kan inte tänka mig någon annan i den rollen), är bästis/litterär faghag åt en skröplig Christopher Marlowe. Hon tigger detaljer om Mary Wollstonecraft, som hennes make sedan hundratals och åter hundratals år, den symboliskt döpta Adam, träffat (”träffat”?). ”She was delicious”, säger han till sist. På en vägg hänger porträtt av Kafka, Wilde, Poe, Austen, what she read, all heady books. När Eve ska åka och hälsa på sin Adam är hon synnerligen noga med bokpackningen. SÅ mycket +1 på allt detta! ”Only Lovers Left Alive” är verkligen den ultimata livsstilsfilmen, med ett makalöst soundtrack och en stämning som dröjer sig kvar. Jag blir bara mer av en stugsittare ju äldre jag blir, Harold Smith är den karaktär i ”Twin Peaks” som jag relaterar mest till, och här har jag de perfekta förebilderna. Oändligt visa, blasé kulturbärare med känsla för stil och smak, som aldrig öppnar när det knackar på dörren. Kärlek, litteratur och sjukt snygg ennui. Jag kan på riktigt inte tänka mig något mer inspirerande. ”Only Lovers Left Alive” klättrar direkt upp på listan över favoritfilmer att se om, igen och igen, därför att det är så härligt att vistas i den fiktionen, atmosfären. Ni MÅSTE se den om ni missat!
Från samma stugsittarfamilj: gammalt Marcusinlägg om Eve och tavelväggsgåtan.
Nu blev jag jättesugen på att se om den. 🙂
Do it!!!
Det rika, fulländade, slutna hemmalivet – klar livssträvan. Och för dem man ändå behöver träffa får man arrangera litterära salonger (och ölfikan). 🙂
Helt klart finns det även plats för litterära salonger och ölfika i detta drömliv!