Min namne i bokbloggosfären, Helena på Fiktiviteter, har börjat upptäcka Stephen Kings författarskap. På tiden, tycker förstås jag, och då jag inte kan låta bli att se mig själv som lite av en Kingambassadör – hey, jag sprang faktiskt runt en sjö i Essex (i högklackat!) för att få en glimt av mannen, myten, seriemördarglasögonen under en signering hösten 2006! – tar jag givetvis hennes fråga om hur hon bör fortsätta sin utflykt i Kingland på största allvar. Så, Helena, här kommer en liten (?) lista över Kingens stoltaste och svagaste ögonblick enligt den andra Helenan! 🙂
De omistliga
”It” – som kom att definiera skräck för mig när jag först läste den som femtonåring. Det är också en stark skildring av utanförskap, vänskap och att växa upp för snabbt. Tyvärr spårar saker och ting, som de har en tendens att göra i Kingland, ur fram emot slutet. Fram tills dess är det dock hisnande bra och otäckt. Och du, låt inte sidantalet (1140 sidor i min sönderlästa engelska pocketutgåva med Tim Currys clownsminkande terrornuna på omslaget) avskräcka dig! Tro mig, du kommer inte kunna lägga ifrån dig den.
”The Stand”. King har vid flera tillfällen kommenterat hur deppigt det är att hans läsarkrets är rörande överens om att han skrev sin bästa roman redan på 1970-talet. Det må så vara, men faktum är att den här på alla sätt stora skildringen av apokalys och överlevnad är svår att överträffa. Se till att skaffa den oavkortade versionen!
”Different Seasons” – som du redan läst och älskat, men samlingens lågintensiva briljans måste betonas. Sann historia: Stephen King var och handlade i sin lokala matbutik nere i Florida, där han numera tillbringar sina vintrar. En äldre kvinna kliver fram till honom, säger med något närmast anklagande i tonen ”You’re that Stephen King”. King erkänner att så är fallet, varpå kvinnan upplyser honom om att hon inte gillar det han skriver. ”Jaha”, säger King, ”det var ju tråkigt. Vad gillar du då?”. Kvinnan: ”Jag gillade den där Shawshank Redemption-boken”. King berättar då att det faktiskt var han som skrev det. Kvinnans svar, blixtsnabbt, tvärsäkert: ”Nej, det gjorde du inte”. Och många – jag vill kalla dem för De Vilseförda, eller De Ännu Ej Frälsta – tror verkligen inte att Stephen King är kapabel att skriva något så, well, oskräckigt som ”Rita Hayworth and the Shawshank Redemption” (filmad som ”Nyckeln till frihet”). Vi som kallar oss De Frälsta vet förstås att vi i den superba långnovellen – och de tre andra, däribland underbara ”The Body”, som återfinns i ”Different Seasons” – finner mycket av det som man även hittar i Kings mer skräckbetonade epos. Omistlig läsning, helt enkelt.
”On Writing: A Memoir of the Craft” – ska du bara läsa en bok om skrivande, läs den här. Mitt under arbetet blev King påkörd av, som han säger, en karaktär från en av sina egna böcker. Undkom med en totalsargad kropp och blotta förskräckelsen. Vägen tillbaka blev lång, och tolv år senare lider King fortfarande av kronisk smärta, men kanske just därför blir den sista halvan av ”On Writing” den mest rörande skildringen av skrivandets makt och – ursäkta Oprahvibbarna, men det är ju SANT! – skapandets helande kraft jag någonsin läst.
Uh-oh. Litterär elefantiasis var det ja. Ska försöka tighta till mig lite.
De mycket, mycket bra
”Bag of Bones” – en författare med skrivkramp, en avlägset belägen sommarstuga vid en sjö i Maine, en död och innerligt saknad hustru, spökande kylskåpsmagneter, Rebeccavibbar. Kingens bästa stund sedan det tidiga 90-talet, om du frågar mig.
”Misery” – ingår i den romansvit som berör skapandet och författarens våndor. (Andra böcker som faller in där är förutom ”Bag of Bones” ”Lisey’s Story”, ”The Dark Half” och långnovellen ”Secret Window, Secret Garden”. Bland annat.) Lika bra som roman som film.
”Carrie” – Kings debutroman från 1974 håller än idag. Och – här har vi en roman som inte ens är i närheten av tegelstensterritorium!
Novellsamlingarna ”Night Shift” och ”Skeleton Crew”. Den förstnämnda därför att man, om man har överseende med en viss spretighet, här anar konturerna av en skräckmästare i vardande. Det är mer opolerat, mer ogenererat skräckigt än de senare novellsamlingarna: i en av berättelserna förvandlas en alkoholiserad pappa till grått slem, i en annan, som senare blev en legendariskt kass film, löper en besatt manglarmaskin amok. Samtidigt är det just det som är charmen med dessa berättelser. ”Skeleton Crew”, en betydligt tjockare och mer gedigen samling från 80-talets mitt, är värd pengarna enkom för den inledande novellen ”The Mist”. Blir jag för göteborgsk om jag säger att även den är oMISTlig?
”The Talisman” – när man ser bilder av mig från sommaren 1995 ser man aldrig mitt ansikte; det är hela tiden gömt bakom Kings fantasydoftande samarbete med Peter Strab (vars ”Ghost Story” nästan rivaliserar med ”It” i kategorin ”läskigast någonsin”). Uppslukande var ordet. Uppföljaren ”Black House” är också den läsvärd och nu väntar vi spänt på del tre, som sägs vara på g.
”Salem’s Lot” – Kings ”Dracula”, och, om man inte räknar ett par vettskrämda kapitel i ”Cujo” som nioåring (!), den första King jag läste. Här finns många roliga och medvetna blinkningar till Bram Stokers tongivande vampyrroman.
De som bör undvikas
”The Tommyknockers” – skrevs under Kings tyngsta kokainberoende fas i livet. Ryktet säger att han knappt minns att han skrivit boken. Vi är många läsare som önskar att vi aldrig läst den.
”Needful Things” – not so needful after all, as it turns out.
Är du fortfarande vaken, Helena? I så fall vill jag bara säga detta: jag har alldeles säkert missat flera titlar i samtliga kategorier, men här har du en riktigt bra start. Ha det fint i Kingland… och du, det kan vara en bra idé att sova med tänd lampa i ett halvår eller så (under sommarhalvåret är det barmhärtigt nog ljust så det kanske räcker med ett par månader).
PS: Hans äldsta son är inte så dum, han heller.
Vilken fin sammanställning. Jag måste också lägga till långnovellen Sommardåd (som blev filmen Stand by me) och boken Maratonmarschen.
Död zon tyckte jag mycket om som 13-åring, men är inte säker på att jag skulle gilla idag.
Tackar! Sommardåd är jättefin! Finns i Different Seasons. 🙂
Jag sträckläste Dead Zone när det begav sig och gillade massor, men håller med dig: vet inte om den skulle hålla idag.
Aha. Äger den bara på svenska i en bok som heter Sommardåd/Vinterdåd (eller kanske inte Vinterdåd, men vad heter den då?), men jag har läst den på engelska (kopierad, av nån anledning).
Vad gäller Död zon och om den håller idag är det nog vissa saker man helt enkelt inte ska ta reda på.
I Sverige är ”Different Seasons” uppdelad i två volymer: ”Sommardåd” (titelnovellen + ”Vårdåd” eller något liknande, dvs ”Rita Hayworth and the Shawshank Redemption”) och så ”Vinterverk” med Stand By Me-berättelsen (”Höstgärning”?) + titelnovellen (som jag tyckte var den svagaste av de fyra novellerna). Nu när jag tänker på det så har jag faktiskt bara läst samlingen på svenska. Blir sugen på att läsa dem på originalspråk. Säg, visst är det motiverat att köpa en dublett när det rör sig om olika språk? 😀
Nu var jag tvungen att gå och leta (och leta ganska länge, boken stod visst i en rad bakom de andra böckerna) innan jag hittar mitt ex, som mkt riktigt heter Sommardåd. Men jag kunde svurit på att Stand by me-berättelsen är i just den volymen, men så verkar det ju inte vara. Mycket konstigt. Hur kan jag då ha läst den flera gånger?? (Förutom på svenska har jag alltså läst den kopierad på engelska; jag tror jag måste fått den på en littvet-kurs eller så, och lyssnat på inläst svensk ljudbok). Väldigt mystiskt. Kan jag ha den andra volymen också nånstans…
*letar vidare i biblioteket*
Vinterverk är ni nog ute efter: The Body var den första i den volymen. Och den andra novellen var väl om psykoprofylax och herrklubben? det satte sig iaf till min första förlossning: hur man bör andas. om så huvudet är av.
håller med: vilken fin sammanfattning!
min egen King-kuriosa: som trettonåring skrev jag till mannen, myten, legenden och frågade om vi kunde bli brevisar. fick dock inget svar …
annars måste jag vidhålla att Maratonmarschen också är riktigt bra, en av de finaste, och inte heller någon tegelsten. ursprungligen en Bachman.
Och visst är Straubs Ghost story lysande!
Åh nej, vad synd att han inte svarade – och Stephen King som brevis, så gulligt att jag dör! Jag överlämnade – det här är sjukt pinigt men wtf – en blandskiva med alt country-favoriter när jag ”träffade” honom i Essex med min mailadress nerskriven. Satt helspänn och väntade på feedback i flera månader. Detta pga att han nämner flera alt country-artister i ”Lisey’s Story. Och då var jag alltså 26. *gömmer mig*
Ja! Underbart med människor som förstår Straubs storhet! Har du läst Dark Matter, hans senaste roman? Jag var så sinnessjukt pepp på den och just därför föll det platt. Ställde tillbaka den till hälften läst i bokhyllan men vill ändå ge den en ny chans, för det fanns mycket att gilla där. Inte minst språkligt.
Och ja, ”VinterVERK” var det förstås!
hehehe. underbart kul. det ska jag lägga på minnet:-D. fast är det någon som kan locka fram sådant så är det just Steve tycker jag. alla andra kändisar skulle lämna mig oberörd, men inte HAAAN!
nej har ej läst mer av Straub: försökte mig på Koko, som ju ska vara så bra, men lämnade den också halvläst. tänker mig att han är ett one-hit-wonder kanske.
Men visst är det motiverat att köpa dubletter! Översättningarna har varit lite si och så, tycker jag. Framför allt av de tidiga böckerna.
Själv måste jag köpa ett nytt exemplar av IT eftersom min bok förvandlats till ett lösbladssystem. Och så kan jag ju inte ha det!
The Shining tycker jag också hör hemma bland de omistliga. Men det kan förstås bero på att det var den allra första King jag läste och blev vettskrämd av.
Medhåll, vad skönt! Håller med om att The Shining kvalar in i ”omistliga”-kategorin, men där är jag så präglad av Kubricks filmatisering att jag har svårt att minnas boken.
Vågar man verkligen läsa The Stand? Som jag minns TV-serien var den första delen helt lysande, men så urartade allting till något slags pingstkyrkeaktigt mumbo jumbo (som dessvärre kändes väldigt Stephen King.) Är det mer begripligt i boken, menar du?
Han har ju vissa tendenser åt det hållet, den gode Kingen, men jag tycker det var mycket bättre i boken. Det vilar något extremt åttiotalsaktigt och b-filmsartat över TV-filmen som inte direkt hjälper till. Liksom, Randall Flagg i jeansdress och hockeyfrilla, WHY?!
fast jag tycker att filmen är ljuvlig, alla sina fel till trots. titta här: http://www.youtube.com/watch?v=O3q-DgBs13o
och boken är helt klart läsvärd! hans personporträtt är suveräna där tycker jag.
Ligger i startgroparna för att beträda King-land. Planerar att börja med ”It” eller ”The Stand”. Bör jag läsa på engelska eller är översättningarna ok?
Kolla översättarens namn, är det John-Henri Holmberg tycker jag att det brukar vara OK, men på senare år har det dykt upp en annan översättare som jag inte alls är förtjust i – då läser jag hellre på engelska. King är inte svår på engelska, särskilt inte om man är lite van vid TV-engelska… 😉
Håller med Jenny: John-Henri Holmberg är bra, men Ulf Gyllenhak, som översatt mycket King, bör man hålla sig borta från. Han har även förvanskat, eller förlåt, jag menar förstått ÖVERSATT Dennis Lehane till mångas protester. Generellt sett tycker jag ändå man bör läsa King på engelska, han är som sagt inte alls svårläst. Välkommen till Kingland! 🙂
Tack för hjälpen! English it is then! Läste ”Shutter Island” på engelska (och skrämdes halvt från vettet) och har i efterhand förstått att det var klokt.
Mycket klokt, ja. Som bonus är Kings böcker mycket mer lättillgängliga – och billigare – på engelska.
Grym genomgång – och väldigt inspirerande för någon som bara har läst Carrie och innan dess bara bläddrat i diverse av hans böcker som 10-12-åring och blivit halvt ihjälskrämd …
Thank you! Hoppas jag inspirerat dig så pass att du läser något mer. 🙂
Jag har ju Salem’s Lot stående i bokhyllan, inköpt på din inrådan. Någon gång så. 🙂
Jag kan tjata lite då och då. 🙂
Tack för uppställning! Jag läste allt, allt, ALLT av King – fram till Tommyknockers/Knackarna. Sen kom jag av mig i säkert ett decennium (eller mer) innan jag tog upp tråden igen… Skönt ändå att höra att inte ens han själv känns vid den. När jag läste Att skriva vet jag att jag undrade just om han skrev Knackarna under den perioden…
Och så ser jag med glädje att jag har flera titlar KVAR bland De mycket, mycket bra – gott!
Vad gäller King-filmatiseringar… Om man undantar Shawshank Redemption och Gröna milen, som är fantastiska; finns det några som INTE varit kassare än kassa? Just The mist som du nämner är ju en verklig kalkonfilm, med ett gräsligt slut som jag får ont i magen av ännu – så var inte Kings novell.
Mja, nog finns det några till höjdare bland Kingfilmatiseringar? Lida, Carrie, The Shining och Stand By Me är alla fantastiska, och Jurtjyrkogården är bra i hoppahögtskräck-genren, tycker jag. The Dead Zone, med Christopher Walken, är också bra. The Mist har alldeles för bra skådisar för att falla in i kalkongenren (Marcia Gay Harden!) men jag håller med om att man får ont i magen av slutet, som känns onödigt brutalt och hemskt.
I kalkonfacket kan jag ändå inte låta bli att gilla Sömngångare och Cat’s Eye. Så genomusla och kalkoniga att pendeln liksom svänger ett helt varv. 😀
Och jag som tyckte att slutet i The Mist var det bästa med hela filmen! Snacka om att lära folk att inte ge upp för tidigt.
Apropå King-filmatiseringar skulle jag vilja påstå att i princip allt där King varit inblandad i manusskrivandet blir totala kalkoner. Han må skriva bra böcker men han kan av nån anledning inte skriva manus – att han inte gillade Kubricks The Shining är ett talande exempel. Den där miniserien med Rebecca de Mornay som han skrev manuset till var ju oändligt tråkig… han försökte få in hela boken och det blev bara inte bra.
Pet Sematary är dock ett undantag, den är bra OCH King skrev manuset själv.
Apropå ingenting så verkar det som att både Bag of Bones och The Talisman är på väg att bli tv-serier enligt imdb.com…
Martina, jag gillade slutet på The Mist när jag såg filmen men sedan jag fick barn har jag blivit betydligt blödigare. Nu får jag ont i magen bara av att tänka på det…
Och ja, King ska hålla sig borta från manusskrivande! Maximum Overdrive, någon? 🙂 Däremot är det alltid kul när han gör små cameos.
Har hört talas om Bag of Bones-projektet men vågar inte riktigt hoppas. Jag gillar boken jättemycket, men i fel händer kan det bli hur fel som helst. We’ll see.
”The Mist” – novellen är faktiskt lite annorlunda än filmen. Den är en av mina Kingfavoriter bland hans noveller, och det finns fler bra berättelser i ”Skeleton Crew”. Läs, är min uppmaning!
Men bland filmerna, skippa ”The Shining” med Jack Nicholson (bra film visuellt, men med ett överdrivet skådespel av främst JN. King var inte förtjust i den filmen!) åtminstone tills du läst boken och sett tv-serien. Sedan filmen!
”Storm of the Century” – för extra effekt, se den under en vinterstorm såklart!”
”Cat´s Eye” – en katt finns ju med (och dör inte horribelt. Bara det! En seger för oss kattälskare!). Och the Police stalkersång!
Och så minns jag vagt en tv-serie som hette ”Golden Years”.
Och så fantastiska ”Kingdom Hospital”! Bara scenen när Kings alter ego blir påkörd…Fast om du inte är med på idén med jättelika myrslokar så skippa (jag gillade inte heller Lars von Tries ”Riket” som ”Kingdom Hospital” är skriven efter).
Tommyknockers är verkligen ingen höjdare, men det är lite intressant att notera att samtidigt som man kan bortförklara den med att King var ordentligt drogberoende när han skrev den så lyckades han samma år även producera Misery, en utmärkt bok. Och för den delen It, året innan.
Men hallå hallå! DOLORES CLAIBOURNE. Underbara Kathy Bates! http://www.imdb.com/title/tt0109642/
Det är ju så svårt att lista Kings produktion, man vill ta med nästan allt (och lyllo mig som har nästan allt i min bokhylla)! Men visst är det några som går utöver det vanliga. Lisey´s Story vill jag lyfta fram, som en av topp-fem.
Dark Tower, hans Magnum Opus!, har inte nämnts av någon ovan… Nu verkar det dessutom bli en fortsättning på den nästa år! Och filmerna kommer året efter det! Tills dess får man väl hålla till godo med seriealbumen…
I övrigt håller jag med om det mesta som påståtts 🙂
Lisey’s Story är jättebra och borde förstått ha nämnts (annat än i en bisats). Angående Dark Tower så har jag aldrig lyckats ta mig in i den världen, och jag skyller helt och hållet på det torra och allmänt osvängiga språket i The Gunslinger. Har ju förstått att det bara blir bättre och bättre under seriens gång, och som Kingnörd känns det onekligen rätt pinsamt att inte ha insikt i det som många kallas hans magnum opus, där det dessutom finns massor av blinkningar till tidigare verk och andra romanvärldar (och till författaren själv, om jag förstått saken rätt). Jag SKA läsa hela Dark Tower-sviten. Snart.
Jag får nog hålla med dig, faktiskt. Jag har läst det första sex DT-volymerna men tycker inte att det är motiverat att säga att det är hans bästa verk, på långa vägar. Jag ska inte säga att det är dåligt, men det är alldeles för långt för sitt eget bästa. Det finns transportsträckor som inte är av denna världen. Det ska väl sägas att jag tycker att serien hämtat sig mot slutet, så förhoppningsvis är den sista volymen (som jag ska ta mig an när som helst) bra.
Men bäst, nej. Det är långt kvar till Carrie, Misery, Different Seasons eller de tidiga Bachmanböckerna.
Dark Tower liknar ju inte så mycket annat, och jag kan hålla med Hans om att det ibland är lite långa transportsträckor. Personligen tyckte jag nog att den blev bättre allt eftersom (kanske beroende på att de sista delarna är skrivna så långt senare och att King därmed har fått ordentlig skruv på berättelsen?) Det blir ju ganska mycket meta-berättande när han skriver in sig själv också, vilket säkert kan vara lite svårt att ta för många läsare. Jag tyckte att det funkade när historien knöts ihop och sista delen är den absolut bästa! Eller sista förresten, det kommer ju mera…
Äntligen, den ultimata King-guiden 🙂 Det är inte utan att man känner sig särskilt hedrad att få ett ”alldeles eget” maratoninlägg på Dark Places 😉
Jag besökte stadsbiblioteket i Karlstad igår i akt och mening att bära hem både det ena och det andra signerat King men fick gå därifrån mycket besviken och lite småsur. Det fanns förvisso några böcker på hyllan men det var mest sådant jag blivit varnad för och inte ville bära någonstans. Jag vill ju läsa ”It” nu! Det få kanske bli att bryta det där köpstoppet… Eller att börja med ”Pestens tid” som står i bokhyllan (översatt av någon Olofsson…). Så många möjligheter..!
Klart du ska köpa (och läsa) It! Klart köpstoppsläge om du frågar mig. Vore kul att prata King när vi ses i sommar och då måste du ju vara förberedd. 🙂
Köpstoppet härmed (tillfälligt?) avlyst 😉
Bor du också i Karlstadtrakten Helena? Du kan komma hem till mig och låna i mott King-bibliotek om du vill. Jag har nästan alla Kingens böcker! 🙂 😉
[…] som helst!) så har Karin tipsat om sina King-favoriter och som grädde på moset specialskrev Helena ett inlägg över vad som bör läsas och avstås ifrån i Kings oändligt omfattande författarskap (missa inte […]
Vilken underbar guide till King det här var, med tillhörande kommentarer. Blir helt fascinerad av att han också skrivit Nyckeln till frihet, (som jag bara för några månader sen förstod var samma som den där filmen med det konstiga namnet som finns på alla listor).
Och vad glad jag blir att fler gillar Lisey’s story, den tog jag till mitt hjärta.
Vid närmare eftertanke inser jag att jag aldrig läst Dolores Calibourne, bara sett filmen. Kanske dags att åtgärda detta.
Måste ju också lägga till ”Gerald´s Game” som en av de bättre. Handlar egentligen inte alls om Gerald utan om hans fru Jessie. Det var länge sedan sedan jag blev så kall av skräck (och äckel!).
Intressant. Jag tyckte att Gerald’s Game var ett lågvattenmärke, och läste inte nya King på flera år efter den.
Spännande!! Håller med dig till viss del. Knackarna är inte en av Kings sämsta. 😉 Däremot säger han själv att han önskar att han mindes ”Cujo”. Det är nog mer än en bok som är lite flummig i Kings minne. Men bra gjort ändå! 🙂 ”Mörka tornet”-serien får inte glömmas!! Gillade den så mycket att min blogg för bli döpt efter just dessa böcker!
Emma
Jag gillar verkligen filmen ”Storm of the century”. Tycker om att den tar god tid på sig. Är det en novell eller roman?
Annars är mina favoriter novellsamlingarna Den förskräckliga apan och Dödsbädden.
Ingetdera faktiskt, vad jag vet skrevs den direkt som ett manus. Men det går att läsa, fanns nämligen på bibblan att låna då (manuset alltså).
jag läste mycket King för sisådär 12-15 år sedan. Död zon, Eldfödd, Köplust, Vinterdåd älskade jag. Har även läst Benrangel, Gröna milen och första delen i Mörka tornet. Självklart har jag sett alla filmer så som It, Pestens tid, Kattens öga, Carrie, Lida…Och jag vill så gärna kasta mig in i en bok igen. Jag försökte med Talismanen när jag flög till Japan men vet inte riktigt vad som hände. Jag måste ta tag i den här längtan genast…
Kasta dig in! 🙂 Och jag tycker absolut att du ska ge Talismanen en ny chans, minns den som jättebra.
Jag gav mig på Raseri i ren desperation strax före läggdags igår hehe, känns ju ständigt aktuell men känner mig lite elak eftersom den gode Kingen inte vill att den säljs mer.
[…] Varsågod, Helena! […]
[…] först långt senare och trogna fiktiviteter-läsare var med när det hände. Jag bad om hjälp, Helena och andra hörde bön och sen var jag på spåret. Different seasons var en formidabel väg att […]
[…] mig med en oundgänglig lista, som jag faktiskt följt rätt så mycket rakt av. Här finns den. Efter sex år, en hög böcker och en King-helg i ryggen tycker […]
[…] först långt senare och trogna fiktiviteter-läsare var med när det hände. Jag bad om hjälp, Helena och andra hörde bön och sen var jag på spåret. Different seasons var en formidabel väg att […]