Hörni, ni har väl inte missat att en av de senaste årens allra bästa thrillers, Gillian Flynns ”Dark Places”, utkommer på svenska hos Modernista i maj? Går att bevaka exempelvis här. Så här litteraturvetenskapligt distanserad lät jag när jag recenserade den på Bokhora härom året:
Jag skulle kunna skriva långa, superlativtyngda meningar om Gillian Flynns briljans; om hur hon efter den minst sagt förpliktigande debuten ”Sharp Objects” fortsätter att skapa älskvärt uppfuckade antihjältinnor, damaged goods, taggarna utåt, otänkbara barndomstrauman som varken känns spekulativa eller för mycket utan bara känns, helt enkelt. Och som de känns! Jag skulle kunna skriva om hur hon ger en röst till ett Amerika så mörkt och smutsigt att inte ens Joyce Carol Oates förmår komma riktigt nära: husvagnsparkeringarna, crystal meth-labben, fallfärdiga ruckel på vindpinade slätter, solkiga barer där det inte finns något som helst ”happy” över deras happy hour… Jag skulle kunna prata om titelns signifikans – ”Darkplace” kallar huvudpersonen Libby sin inre sopstation där alla plågsamma minnen förpassas, men detta är också en berättelse om andras mörker, om åttiotalets satanismskräck och fattiga, hopplösa småstäder i Mellanvästern, våld, ondska och hur ondskan förgrenar sig och förpestar inte bara gärningsman utan offer – och beundra hur Gillian Flynn med sin detaljskärpa visar prov på perfekt gehör i den här kolsvarta, gotiskt färgade småstadsskildringen.
Ja, och sedan döpte jag uppenbarligen den här bloggen efter Flynns roman. Ni fattar. Har fattat, fortsätter att fatta; har ju själva drabbats av Flynnfebern, redan halvt längtat ihjäl er efter Flynns tredje roman ”Gone Girl” som, om allt går som det ska, utkommer i maj/juni i år. ”… om allt går som det ska”: det är sannerligen inte alla böcker som får mig att ta till graviditetsterminologier. Jag är en trasig skiva, en lallande, iihande och aahande liten fangirl, men återigen: ni fattar.
Om ni mot förmodan inte redan upptäckt den sotsvarta, obönhörliga briljansen som är Gillian Flynn så är ”Mörka vrår” en utmärkt plats att börja på.
Om Modernista ger ut mörka favoriter som Belinda Bauer och Gillian Flynn, borde de inte kunna ge ut Elizabeth Hand också? 🙂
Exakt min tanke, faktiskt! 🙂 (Great minds och så vidare…) Vi får starta en kampanj!
😀
Å, jag skall förhandsboka direkt!!!! 🙂
[…] har pratat om henne i – som det känns som – flera år, bland annat Enligt O, Helena Dahlgren och […]
[…] och rädsla. Gillian Flynn har en alldeles särskild plats i bokbloggarnas hjärta. Sådant kan locka och skrämma. Men nu så. Jag har […]
After going over a number of the blog posts on your blog, I truly like your technique
of blogging. I book-marked it to my bookmark website list and will be checking back in the near future.
Please visit my web site too and tell me your opinion.