I Lisa Jewells ”Before I Met You” är det 90-tal i Soho. Vår hjältinna Betty, nyanländ från Guernsey, röker egenrullade cigaretter från brandtrappan till sitt kyffe samtidigt som allt det där man själv läste om i importerade nummer av Melody Maker, Q och NME försiggår mitt framför hennes ögon. Jag antar att väldigt många kommer att läsa romanen för intrigen, för Bettys sökande efter den okända arvtagaren som hennes excentriska styvfarmor namngett i sitt testamente, för den ofrånkomliga kärlekshistorien. Det är helt okej; jag gillar de sakerna. Också. Men den stora behållningen av ”Before I Met You”, som jag håller på halster en smula, max 50 sidor per kväll och badkarssession så att jag kan dröja kvar i tiden, miljön och den där jewellska trivsamheten, är ändå skildringen av britpoperan. Till exempel här, när Supergrasslåten ”Alright” spelas på radion och en treårig pojke säger att det låter som semester. Be still, gamla envist bultande anglofil- och indiehjärta!
Jag ser att Johanna L, som jag brukar dela smak med i nio fall av tio när det gäller underhållningslitteratur, relationsromaner och det mesta ickeskräckiga, tyckte att ”Before I Met You” var puttrig och tråkig. Puttra på, Lisa, säger jag! Åtminstone så länge tidsandan, musiken och miljöerna får vara med. På tal om småputtrighet: hennes kommande roman ”The House We Grew Up In” låter nästan lite Kate Morton-aktig på beskrivningen, tycker ni inte?
All four children have an idyllic childhood: a picture-book cottage in a country village, a warm, cosy kitchen filled with love and laughter, sun-drenched afternoons in a rambling garden.
But one Easter weekend a tragedy strikes the Bird family that is so devastating that, almost imperceptibly, it begins to tear them apart.
The years pass and the children become adults and begin to develop their own quite separate lives. Soon it’s almost as though they’ve never been a family at all.
Almost. But not quite.
Because something has happened that will call them home, back to the house they grew up in – and to what really happened that Easter weekend all those years ago.
18 juli utkommer ”The House We Grew Up In”, och det ska bli spännande att se om den metamorfos från flicka-möter-pojke-chicklit till mer mogna relationsromaner på familjetema som Lisa Jewell enligt min mening påbörjade med ”The Truth About Melody Browne” fortsätter här. Det är intressant att som mångårig läsare, någon som själv i viss mån mognat tillsammans med Jewell, se de små förskjutningarna i allt från omslag till teman och hur det en handfull böcker senare börjat landa i något annat. Väldigt många av 90-talets och det tidiga 00-talets chicklitdrottningar har ju gjort den resan nu: Jewell, Jane Green (vågar jag mig på hennes senaste, ”The Accidental Husband”, tror ni? Hon är så vansinnigt ojämn men samtidigt så bra på McMansions i Connecticut med smaragdgnistrande gräsmattor och tomma hjärtan) och även Jennifer Weiner, vars tidiga böcker var betydligt mer chicklit 1.0 än exempelvis ”Fly Away Home” eller ”Then Came You”. Jag tycker det är rätt sympatiskt att man kan ta sitt signum och fördjupa det, låta det växa upp tillsammans med sig själv och sin publik. Fler författare skulle nog må bra av att göra så. Märker också att jag är mycket mer förtjust i den här typen av mogenchicklit (hen lit?) än till exempel Sophie Kinsellas ”flicka möter pojke, tokar till det på gulligt quirkymanér men det ordnar sig till slut”-stuk. (Tyckte dock om ”Twenties Girl”.) Om någon Dark Places-läsare – det här inlägget borde för övrigt kategoriseras under ”not so Dark Places”, men hey, det är juni, ni visste att det här inlägget var på gång! – har tips om författare och romaner i samma anda, tipsa gärna i kommentarsfältet!
just det , den jewellska trivsamheten! jag vill också läsa om brandtrappa och britpop – un grand merci.
De rien! Helt övertygad om att du kommer gilla.
[…] Boy” – William Sutcliffe ”Sighsten” – Sighsten Herrgård och Carl Otto Werkelid ”Before I Met You” – Lisa Jewell ”Close My Eyes” – Sophie McKenzie ”The Love Hexagon” – […]
[…] de här böckerna, som vägrar låta lättsmält vara synonymt med enkelt, en enorm funktion. (Skrev lite om detta redan förra året, i samband med en tidigare […]