Jomen, jag tar och citerar mig själv igen (det är ju källkritiskt och bra iaf):
Faktum är att att detta blivit något av ett mönster för mig och Joyce Carol Oates-romaner de senaste åren: jag köper, låter bli att läsa och köper därefter nästa. Resultat: en oklanderlig men otäckt orörd samling böcker som jag inte vågar ställa in bredvid de tidigare, tydligt tummade, lästa och älskade Oatestitlarna. Hur har det kunnat bli så här?
I couldn’t help but wonder, som Carrie skulle ha sagt. Och naturligtvis – NATURLIGTVIS – är historien på väg att upprepa sig, it is happening again. Nu har Oates släppt en novellsamling med den redan konstaterat underbara titeln ”Lovely, Dark, Deep” – och som det värker i klickfingret! Fast sedan går blicken till den där raden oklanderliga men otäckt orörda hardcovers, och så tänker jag att borde jag inte…?
Visst borde jag? I höst lovar jag högtidligt att läsa följande titlar av Oates jag hitintills mer eller mindre ignorerat:
– ”The Accursed” (det gothiga, bloddoftande omslaget såklart)
– ”Carthage” (pocketskammen när jag inser att den nu finns i handväsksvänligt format – jag som nyss provläste den över ett glas vitt vid Hötorget i väntan på en kompis! Ju.)
– ”The Corn Maiden and Other Nightmars” (jag läste titelnovellen, som var alldeles rysligt otäck och JCO-skräckig. Novell-Oates är ju, om jag måste välja, min favvo-Oates, så jag tror att denna kan väcka mig ur denna jobbiga JCO-relaterade Törnrosasömn. Liksom, bara undertiteln!)
Bara så där: jag glömmer den märkliga känsla av likgiltighet jag känt inför min forna hjältinna, dyker rakt in och testar vattnet. Återrapport kommer här, säg, i slutet av november (det är ju trots allt en hel del sidor att plöja)? Deal?
Någon annan JCO-eftersläntrare som vill hänga på? Ni är i så fall hjärtligt välkomna!
*känner moderlig stolthet över hur ‘pocketskam’ finns med i bloggtexter numera*
Berätta nu än en gång för mig, är det ”Carthage” som har Bellefleur-vibbar? Eller?
Nope, det är The Accursed som är löst sammanbunden med Oates Gothic Saga, som inleddes med Bellefleur.
Pocketskam, så bra ord ju! 🙂
VEM hänger med i JCOs takt? 🙂 Alldeles nyligen klickade jag hem pocketversionen av De fördömda (+ några fler blandade pocketkompisar, typ Steglitsan) och sen Karthago (men var tvungen(!) att ha den i inbundet format). Är grymt sugen på Karthago men har precis påbörjat Tartts tegelsten, så jag kommer väl eftersläntrandes med mina JCO-tankar framåt jullovet..
Jag börjar med The Accursed ikväll. Klarade Steglitsan på under två veckor så det är med en aning av hybris jag nu kastar mig över nästa tegelsten i högen.
Har stått och hållit i Carthage och finns den nu i pocket så ser jag bara möjligheter. Den tredje du nämner är ny för mig, men varför inte?
Känner igen mig så mycket i det här: har inte heller The Accursed, Carthage eller Corn Maiden ännu, ändå var det nära att jag klickade hem Lovely, Dark, Deep. De andra står redan i bokhyllan och väntar… Måste ta ett JCO-race för att komma ikapp!