Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Författare’ Category

Screen Shot 2016-07-04 at 10.00.39

Idag gästbloggar jag på Killbergs Bokhandels eminenta blogg. Det handlar, bland annat, om vad som händer när en gammal fiktionsknarkare bokdebuterar. In med er och läs!

UPPDATERAT! Nu kan ni som inte hunnit införskaffa er ett ex av ”100 hemskaste” än vara med och tävla om fem signerade exemplar som Killbergs Bokhandel lottar ut. Klicka här och följ instruktionerna, och gör det senast den 12 juli. May the odds be ever in your favour…!

Read Full Post »

billions

Vi är många som just nu är besatta av HBO-serien ”Billions”. Visste ni att David Levien, en av seriens skapare och manusförfattare, också är författare till flera väldigt trevliga thrillers? Här är min recension av ”City of the Sun” från Bokhora 2010 där jag bland annat önskar Levien välkommen till Riktigt Schysst Thriller-klubben.

Är på tal om författare som skriver för tv-serier mycket glad över nyheten att Megan Abbott, en av mina absoluta favoritförfattare alla kategorier, värvats som manusförfattare till ännu en HBO-storsatsning, ”The Deuce”. Maggie Gyllenhaal och James Franco spelar huvudrollerna i en skildring av 70- och 80-talets porrindustri. Jag älskar god fiktion i alla dess former, och sällan har tv-serier varit så välskrivna och, tja, romaniga som just nu. Och i augusti kommer ”True Detectives” skapare till Crimetime Gotland!

Slutsats? Det är en väldigt bra tid för att vara litterär och popkulturell blandmissbrukare. Men hur ska jag hinna?

Read Full Post »

12650799_10153985382541834_2336655270759925144_n

I väntan på Ett Riktigt Blogginlägg™: en snapshot från mitt liv, för er som inte följer mig på sociala medier. Var inte oroliga, jag kommer aldrig bli en sådan person som utbrister JAG ÄLSKAR MITT LIV! Finns det något värre, liksom? The horror! Med det sagt: mitt liv, det suger inte just nu. Inte alls, faktiskt, inte ens med tanke på att det är fucking februari och att jag nyligen vårdat kräksjukt barn och aldrig får sova tillräckligt. Det var länge sedan jag bar februari så lätt på mina axlar, och det beror på att det händer så mycket kul just nu. Till exempel fikade jag med en idol idag, vars texter burit mig genom tonåren och in i vuxenvärlden. En konstant tillvaro i mitt liv, vilken fas jag än befunnit mig i. Hon läser två bloggar, berättade hon. En av de två bloggarna är min. Det är helt omöjligt att ta in. Glad blev jag i alla fall, och det var fint att äntligen träffas. Jag firade genom att lajva litterär ”Ensam ung kvinna söker” och köpa samma magiskt snygga utgåva av ”Bad Feminist” som Linda strax innan köpt. Fick sedan Instatips om att Roxane Gay även skrivit en roman som ska vara ”Hårresande och skickligt skriven” och ”Den mörkaste, obehagligaste och hemskaste jag läst”. Ljuv musik för mina öron, jag som plötsligt vill läsa fritt och brett igen, bli överraskad och gärna lite skakad. Gays kommande bok ”Hunger: A Memoir of (My) Body” verkar också bli drabbande måsteläsning; här är en bra intervju med henne om den.

Förra året vid den här tiden gick det också kräksjuka i familjen. Jag hade legat helt utslagen i flera dagar, mer eller mindre krälat till och från toaletten, när jag i ösregn stapplade iväg på en förhandsvisning som jag tiggt till mig till, av en lägenhet jag inte trodde jag skulle ha en chans på. Allt kändes så hopplöst. Hur skulle jag ha råd? Var skulle jag bo? Hur skulle jag orka? På vägen dit lyssnade jag på ett blandband jag fått tillsammans med en kassettbandspelare några veckor innan. Första låten på bandet var Marit Bergman, ”This Is the Year”. Symboliken i det var så fin att jag började gråta, inte av utmattning, rädsla och totalförlamande skräck som jag gjort så ofta veckorna och månaderna innan, utan av kärlek och något som, kanske, liknade tillförsikt. Någonstans bortom regnmolnen, mina ben som knappt bar mig, fanns någon som gjort detta blandband åt mig, som sade att det skulle bli bra till sist. Kanske, kanske – trots allt? – skulle detta bli året då allt hände.

Ett år efteråt skriver jag detta i lägenheten jag tjatade mig till förhandsvisning av, som till sist blev min. Det gick. Jag orkade. Fråga mig bara inte hur. 2015 var året då allt började om, Lady Lazarus reste sig ur askan, men 2016 börjar baskemig allt mer se ut som året då ALLT kommer hända. Och det är bara februari!

Read Full Post »

Litet skvallrigt postskriptum till morgonens text (tillhör ni den grupp människor som tar illa upp av skvaller, varsågoda att ignorera och invänta något mer seriöst, t ex recension av Jennifer Weiners senaste):

Tydligen dejtar Jonathan Safron Foer Michelle Williams sedan en tid tillbaka (tack Bokbabbel för info!). Kan det bli mer Brooklyn? Möjligen om Noah Baumbauch gör film om det. Rätt kul kåseri om detta hittar ni här. Uppskattade särskilt passusen om ”She reads almost every day!” och skribentens seinfeldska – strikt taget elaineska – ifrågasättande av utropsteckenanvändning-/worthiness i den meningen. Och ”den andra Jonathan”-grejen. Jag älskar ju ekologisk müsli-mumsande litterära Brooklyn, men det är lite kul att tvångsskämta om pga, tja, öppna dörrar (och kanske lite glashus – jag menar, jag gillar också ekologisk müsli, är trefjärdedelsvegetarian och när en långvarig men inte alltför realistisk dröm om att en gång leva och verka i Park Slope-brownstone). Särskilt underhållande tycker jag alltid det är att läsa om Jonathan of Brooklyn den äldre och hans allmänna opepphet inför allt från kvittrande fåglar till kvinnliga bestsellerförfattare. Det var också väldigt spännande när han tappade glasögonen hösten 2010, och hur jag upptäckte att hans borttappade glasögon genererade fler träffar på Google än till exempel googlingen ”Amy Bloom” eller ”Jennifer Haigh” (bloggade om detta på Bokhoratiden och fick både roat medhåll och sura kommentarer). MEN KUL ATT DU HÅLLER PÅ, JONATHAN FRANZEN! Jag älskade ”The Corrections”. Ju. Ska läsa ”Purity” snart. Jag har visst sagt det tre gånger nu…?

Min personliga favorit bland litterära Jonathan-typer från Brooklyn är nog ändå Bennington-alumnin Lethem (”Motherless Brooklyn”, ”You Don’t Love Me Yet” et al), om ni vill veta. Jo, det finns minst tre. Nästan tillräckligt många för att starta pojkband, eller varför inte en litteratursajt för bokälskande män (Lill-Jonathan, Mellan-Jonathan och Stora Jonathan)! Och, tja, helt olika varandra är de kanske inte…

lillajonathan mellanjonathan

storajonathan

/Hänt Extra, the literary edition

Read Full Post »

Lite goda nyheter till mina fellow mörkervurmare så här lagom till helgen:

1. Gillian Flynns novell ”The Grownup”, som tidigare hette ”What Do You Do?” och ingick i den George R.R. Martin-redigerade samlingen ”Rogues” (och vann en Edgar Award för Best Short Story), översätts och utkommer på svenska den 4 december! ”En sån som du” blir Flynns första titel på nya förlaget Albert Bonnier. Redan nu till veckan kommer ni kunna läsa min rec av novellen här på bloggen.

hardlight

2. Så här ser omslaget ut till den tredje Cass Neary-boken, ”Hard Light” (aka ”Cass Neary goes to the UK”). April 2016 verkar vara utgivningsdatum. Känns väääldigt länge, eller hur? Under tiden får ni inte missa FAN-tastiska kortromanen”Wylding Hall”, som också reccas här inom kort!

In other (good) news: trött men glad efter underbar releasefest på Norstedts igår kväll för Mats Strandbergs skräckroman ”Färjan” som nu gjort sin jungfrufärd. Jag hade förmånen att få läsa ”Färjan” i ett tidigt skede och kan bara säga att you’re in for a treat! Blodisande, klaustrofobiskt och med fantastiska personporträtt. Får ej missas! Under kvällen bjöds det på Minttu, marmeladkulor, dansband och tryckare – och det var som ni ser på bilderna här nedan (fotokredd på första bilden: @cyphersushi på Instagram) tjyvtjockt med idel förträffliga människor: författare, bloggare, skräckfantaster, mediepersonligheter och annat löst folk. Kunde INTE låta bli att be om en bild av Mats och Jonas Gardell när de stod och pratade och fick dessutom tillfälle att skryta för Jonas att det minsann var jaaaag som introducerade Mats och Sara för varandra. Han kontrade med att han också ska se till att introducera Mats för någon. Snart.

Trevlig helg, alla, vad ni än tänkt göra! Själv tänkte jag äta ohemula mängder viktoriaplommon och läsa Andrew Michael Hurleys spökhistoria ”The Loney”.

färjan2jonasmats

Read Full Post »

mina

Så här glad blev jag när Denise Mina berättade för mig att det blir två Paddy Meehan-böcker till, precis som den ursprungliga planen. Anledningen till att det gått så lång tid är att hon bytt förlag. Fjärde boken om Paddy kommer att utspela sig under 90-talet, efter ”The Last Breath”, medan den femte och avslutande kommer att ligga närmare nutiden. Paddy under Murdochskandalen, i dagens galna mediaklimat? Gud så spännande.

Ska skriva ordentligt om Crimetime Gotland senare i veckan, när jag sorterat alla intryck, vilat och kanske läst en bok eller två. Kanske något annat än deckare, rentav. Två alldeles nyutkomna romaner, ”I det yttersta” av Viktoria Myrén och Jessica Shiefauers ”När hundarna kommer”, ligger väldigt bra till att bli lästa under Den Stora Post-Crimetimetröttman.

Read Full Post »

”Det här är som slutet på Tillrättalägganden”, säger jag och problemet med böcker är att de tar slut. De förför dig. De slingrar sina ben runt dig och suger in dig. Och du kommer djupt in och lämnar alla dina ägodelar och dina band till världen vid deras port och du tycker om att vara därinne och du känner inget begär efter dina ägodelar och dina band till världen och sen, så dunstar boken bort. Du vänder blad och det finns inget där och vi gråter båda två.

Tyckte det här citatet ur Caroline Kepnes ”Du” (som jag slukade och nördälskade från början till slut, inte minst för allt refererande till Stephen King) var väldigt sant. Men som tur är finns det ju fler böcker, fler världar att sugas in i. Har ni förresten sett att Joe – den charmigaste och mest belästa psykopaten sedan Hannibal Lecter – kommer tillbaka i höst? ”Hidden Bodies”, Caroline Kepnes andra roman, utkommer i september.

På tal om ”Tillrättalägganden”, och för den delen böcker som utkommer i september: hur ska man gå tillväga angående Jonathan Franzens kommande roman ”Purity” om man älskade ”Tillrättalägganden” men fann ”Frihet” för kyligt pompös och, tja, rätt överskattad och sönderhajpad faktiskt? Det lutar nog åt att jag köper och provar ändå. September when it comes.

Read Full Post »

Older Posts »