Undrar om den som myntade uttrycket ”it’s grim up north” tänkte på Lancashire anno 1612? Det är i alla händelser en ofattbart hård och grym värld som Jeanette Winterson, den oefterhärmliga, skildrar i ”The Daylight Gate”, och hon vore inte Winterson om hon inte fick texten att spraka, frusta och stinka av misär, död och skräck. Elisabeth I har varit död i ett drygt decennium och hennes efterföljare kung James (kung Jakob i svenska historieböcker) ser sig som en ledande auktoritet på häxkraft och är fast besluten om att fånga så många häxor som möjligt. Lancashire pekas ut som ett häxkraftens epicentrum, och snart är flera kvinnor fängslade; smutsiga, trasiga, urfattiga kvinnor från en bespottad och fruktad familj som förföljts av häxrykten så länge någon kan minnas. Adelskvinnan Alice Nutter har ingen anledning att försvara dem, så varför gör hon det? Och vad vet det försummade och utsvultna flickebarnet som dyker upp i skuggorna om allt som försiggår?
”The Daylight Gate” har många teman, många potentiella ingångar men en gemensam nämnare är, naturligtvis, det wintersonska språket, som bör upplevas snarare än beskrivas men närmast kan benämnas som självklart. Rör det sig om en äckelrealistisk skildring av ett mörkt kapitel i Englands historia? Skräckroman med magiska inslag? Självlysande och, i slutändan, tragisk kärlekshistoria? Samhällskritik? Winterson vill inte välja utan gör ”The Daylight Gate” till allt detta, och mer. Här finns även ekon av krutkonspirationen 1605 (remember, remember…) och konflikten mellan protestanter och katoliker (witchery popery popery witchery). När romanen – strikt taget en novella, det vill säga en kortroman – klockar in på knappt 200 sidor har även vetenskapsmannen och alkemisten John Dee, rådgivare till drottningen och i mitt litteraturskadade medvetande mest känd från Lee Carrolls ”Black Swan Rising”, liksom självaste William Shakespeare svävat förbi i små men viktiga biroller. Det skulle kunna bli för mycket, men i Wintersons tappning blir det bara förtätat… och fullkomligt beroendeframkallande. Genuint obehagligt är det också, med scener och stämningar som är svåra att skaka av sig. Jeanette Winterson har själv uppmärksammat det ovanliga i att hon här defacto skrivit en roman med en faktisk intrig, ändå är det språket och stämningen som naglar sig fast. Jag läser större delen av romanen i badet men känner mig smutsig när jag lägger ifrån mig den.
”The Daylight Gate” är utgiven av Hammer, ett anrikt brittisk skräckfilmsbolag som numera även ger ut böcker, däribland – detta är så coolt! – ”Cirkeln” i engelsk översättning. Wintersons roman är en av flera utgivna och planerade kortromaner som på olika sätt berör det övernaturliga. Här på bloggen har jag tidigare recenserat Helen Dunmores ”The Greatcoat” ur Hammerserien. Det ligger nog i farans riktning att jag – snart – får anledning att återkomma till Hammers utgivning.
Ok, det här verkar vara en bok som skriven för mig. Har förvisso reserverat två Winterson på biblioteket efter ditt tipsande i fredags men det här kan nog ändå bli min mest närliggande läsning av henne. Troligt mässinköp, annars beställning vid hemkomst.
Ja, den här boken har ju ditt namn skrivet på sig! Ett Helenamåste. 🙂 Såg en annan svensk recension som tyckte det blev för spekulativt och våldsamt, men det var inget jag reagerade över. Säger möjligen mer om mig än någon annan…
alltså. jag känner samma sak. den här måste jag läsa. tyvärr har bibblan alla hennes böcker utom denna. så det blir väl adlibris igen. men alltså: häxor och 1600-tal och John Dee. alltså.
Jag vet!
jag kan få hjärtklappning av att läsa om sånt här. lite som när jag läste Bokiatexten om Avalons dimmor när jag var fjorton år gammal.
Jag läste osunt mycket om 1) digerdöden och 2) häxprocesserna när jag var tolv, tretton år gammal. Förstår precis. Fast jesus, Winterson är obönhörlig. Så mörkt, smutsigt och ruggigt. Bravo, med andra ord.
nu köpte jag den här också … Och så läser jag Now you see me. den är bra, apselut, men jag blir sugen på mer om Jack Uppskäraren. Vet du nån annan fiktiv historia om morden? Inte ute efter fakta just nu.
Det finns ett par stycken – ska rådfråga minnet, bokhyllan och nätet, återkommer!
Vet du, nu har jag läst Bolton, tack vare dig. Och den var bra, spännande som få deckare jag läst på sistone (nästan samma nagelbitarhalt som säg Lehane).
Problemet med kluriga Var det hon nej han nej hon nej jag vet fan varken ut eller in längre -böcker är att man måste läsa tillräckligt långsamt för att inte missa grejer, men samtidigt drivs att läsa fort för att man vill se hur det går.
Kärt besvär, i och för sig.
Åh, vad roligt att du upptäckt Bolton! Jag läser just nu ”Dead Scared”, som är minst lika mörk, nagelbitarspännande och klurig som första boken om Lacey Flint. Känner helt igen mig i problematiken – men som sagt, kärt besvär. Jag kommer att skriva om ”Dead Scared” senare i veckan, skulle jag tro. Sen har jag tre böcker av Bolton kvar, wee!
Den här kom i brevlådan idag! Det enda som hindrar mig att börja läsa den direkt är att jag först måste läsa slutet i ”Nu ser du mig” — som givetvis visade sig vara precis så bra som jag hoppats att den skulle vara. 🙂
Anar en viss likriktning i den mörkervurmande bokbloggosfären just nu. 🙂 Great minds osv. Ska bli spännande att höra vad du som historiker tycker om boken. Ja, det gäller ju Fiktiviteter också, kom jag på nu. Själv köpte jag helt Wintersons inramning, men hon är tydlig med i förordet att hon fabricerat vilt. Endast tiden, platsen och i viss mån människorna är korrekta, allt annat hejdundrande fiktion.
Måste jag läsa, som bott i Lancashire och har mer Jeanette Winterson på ”att läsa” listan. Stod och klämde på ‘The Greatcoat’ på London City igår men slog inte till i ett sällsynt ögonblick av läs-några-av-de-du-redan-köpt-i-samma-situation… Men överst på listan en bok där Salems häxprocesser ingår.
Salems häxprocesser? Vilken bok? Är det Brunonia Barry?
Nej, kompis bokmanus t bok som kommer 2014. Ska läsa och kommentera, kan mao önska ”läskigare! mörkare! ändra slutet!”
Tack för Brunonia Barry tipset 🙂
[…] sugen på att läsa dem allihop – Green för att Linda gillade så mycket, Winterson för att Helena fick mig att fatta att boken faktiskt är skriven för just mig och Smith för att handlingen inte går att motstå. […]
Beställde nyligen den här boken, och det är jag ännu gladare för nu. Den verkar väldigt intressant.
Det är den verkligen! Hyperintressant, och obönhörligt mörk och obehaglig. Kul att läsa Winterson i ny skrud.
har läst den nu! och jag är glad att jag inte bopkbloggar. kan bara säga: Fy fasen så bra den var! helt underbar! allt! allt!
Yay! 🙂 Rec kommer av bok två om Lacey inom de kommande dagarna. Apbra den med. Fast du BORDE bokblogga. Vore superkul ju. Och bra för marknadsföringen till boken, ahem…
nu menade jag daylight gate:). lacey flint också mkt bra, och en person jag tänker fortsätta hänga med: men häxorna i lancashire! jag läste vartenda ord långsamt och stornjöt!
haha. jag borde väl det. men hur HINNER ni? men ja. ska fundera på det. definitivt. fast jag gillar att kommentera med gemener och utrop!
Ahem, just det. Får skylla på post-lunchkoma. 😀
Och vi hinner inte. Eller, jag bloggar ju bara några gånger i veckan och då max en längre rec. Lagom är bäst.
och jag tycker att du är superaktiv. en eloge till en blogg jag läser varje dag, oavsett om det står något nytt, haha. jag fattar att det känns som kort om tid, och låt det inte gå ut över ditt eget skrivande;-), men som sagt: det är så kul att läsa!
Och det är så kul att du läser och kommenterar! 🙂
[…] var Helena som fick mig att förstå att just den här boken var skriven för mig. Häxprocess, 1600-tal, […]
[…] Andra som läst: Underbara böcker, Fiktiviteter, Dark Places. […]
[…] från Hammer Books, som de senaste åren gått från klarhet till klarhet med romansläpp från Jeanette Winterson, Helen Dunmore, Sophie Hannah och våra – mina – egna stoltheter Mats Strandberg och […]