Läget, då?

Klart att jag också vill besvara den lägesrapport som florerat i bokbloggosfären senaste veckan! Jag tror att Glory Box var först.

Senaste böckerna jag läste: ”Feberflickan” av Elisabeth Östnäs (tät, febrig och jättebra, rec kommer) och ”The Playdate” av Louise Millar (lättläst, spännande och mammacentrisk roman i North London-miljö, lite svår att genrebestämma. Thriller? Mommy lit? Både och? Jag återkommer – rec på g även här, alltså).

Böcker jag läser just nu: Har ungefär trettio sidor kvar av Susan Hills ”Dolly”, som så här långt är stämningsfull och mysig men inte särskilt läskig. I alla fall inte på det där fullkomligt paralyserande ”Woman in Black”-sättet. När den är utläst – senare ikväll, skulle jag tro – ska jag nog påbörja Megan Abbotts ”Dare Me”, en hyllad thriller modell mörkare om ett gäng cheerleaders på en amerikansk high school och de interna slitningar och orosmoment som flyter upp till ytan när en ny tränare anländer.

Böcker jag ser fram emot: Oj, var ska jag börja…? (Tror jag redan gjorde det i föregående fråga.) ”The Secret Keeper” (Kate Morton) och ”Live by Night” (Dennis Lehane) ligger på nattduksbordet och ser allmänt ljuvliga – och tjocka, i synnerhet den förstnämnda – ut. Får se vilken av de hett efterlängtade böckerna jag tar mig an först. Sen är jag lite nyfiken på en amerikansk historisk thriller med skräckvibbar, som även den åtnjuter nattduksprivilegium just nu: ”The Salem Witch Society” av K.N. Shields. Häxprocesserna i Salem, hemliga sällskap och ond, bråd död, what’s not to love, liksom? En annan roman som väckt mitt lässug är Cathi Unsworths ”Weirdo”, som på beskrivningen låter lite som en brittisk ”Dark Places”. Åttiotal versus nutid, uppmärksammat mordfall, motsträviga ortsbor, osympatisk huvudperson… Ännu en matchmakinginsats från English Bookshop (förstås).

Senaste filmerna jag såg:

På bio: ”Liten skär och alla små brokiga”. Det är svårt att skriva något om filmen utan att nämna den debatt som rasat senaste månaden, men jag nöjer mig – inte för att jag är feg, utan därför att det är en komplex fråga som kanske inte gör sig bäst i snärtig enkätform – med att länka till två läsvärda texter i ämnet, en skriven av Bokhoras Johanna Ö, en av Stina Wirsén själv. Filmen i sig, då? Jo, mina egna små brokiga hoppade upp och ner och dansade i ren förtjusning. Färgglatt, lekfullt och roligt med barnets blick och egensinnighet i centrum. Stellan Skarsgård var jättebra som berättarrösten.

På dvd: ”Cabin in the Woods” – förväntningarna var enorma, och jag var inte helt främmande inför tanken att bli en smula besviken. Men hurra, det blev jag inte! Det här är en sällsynt smart och mångfacetterad skräckfilm, ogenerat nördig och oupphörligt underhållande. Metafaktorn sker möjligen lite på bekostnad av den där riktiga hoppa högt-skräcken, men oj vad jag gillade (och visst var det en Lovecraftreferens mot slutet…?)! Joss Whedon for president!

Filmer jag ser framemot: ”Evil Dead”-remaken ser riktigt skräckinjagande och snygg ut (trailer här – se på egen risk!). Blir extra nyfiken av det faktum att Diablo Cody (”Juno”, ”Jennifer’s Body”, ”United States of Tara”) skrivit manus.

Senaste tv-serierna jag såg: ”Torka aldrig tårar utan handskar” – jag kippar fortfarande efter andan. Kommer att ta tid att smälta. Sedan har vi – inte det kungliga viet utan jag och maken – precis sett klart första säsongen av ”Homeland” och väntar på att säsong sex av ”Dexter” ska släppas på dvd i mitten av november. Och ja, jag tillhör alltså det där exotiska, utrotningshotade släktet som ser TV-serier på dvd… Omtittningar av ”Gilmore Girls” och ”Buffy” pågår ständigt, ofta i samband med frukostintag på vardagarna. Där är det just nu säsong sex respektive sju som gäller. Snart dags att börja om från början, alltså.

Tv-serier jag längtar efter: Pepp på ”American Horror Story” (har alltså inte sett första säsongen än – se ovan) och ”Bunheads”.

Musik jag lyssnar på just nu: En hel del Chris Isaak efter konserten, och så the usual suspects i iPoden (Arcade Fire, Nick Cave, tidiga R.E.M., Neko Case, The Smiths, Joy Division). När Adele eller First Aid Kit spelas på radion höjer jag volymen. Min musiksmak kan sammanfattas som ospännande men bra.

Musik jag ser fram emot: Tracey Thorns julskiva! Har varit ett stort fan av Tracey sedan Everything But the Girl-åren, och jag och julskivor är som trogna läsare vet såta vänner. Kan ju bara bli bra. Är förresten lite extra förtjust i Tracey just nu sedan hon outat sin kärlek till Gillian Flynn på Twitter. (Mmm, så funkar jag.)