Att läsa Karin Fossum är att utsätta sig för de allra minst smickrande sidorna av det mänskliga psyket. Avundet. Hämndbegäret. Småaktigheten. Futtigheten. Hon är fantastisk på vardagsondska, Fossum, och hennes stillsamt filosofiske kommissarie Konrad Sejer är det moraliska kompass man behöver för att orka läsa vidare. I Fossums senaste Sejerdeckare ”Carmen och döden” inträffar katastrofen, så som den tenderar att göra, i det djupt vardagliga. En liten pojke hittas död – drunkad – i dammen utanför hemmet. Allt pekar på en tragisk olyckshändelse, men Sejers blodhundsnos anar något annat. Mamman, den unga Carmen, känns inte helt trovärdig och hennes berättelse om vad som egentligen hänt svajar. Samtidigt drabbas Sejer av återkommande yrselanfall. Hypokondri eller allvar?
Det är en tät och finurlig historia Fossum skrivit denna gång, med ett ödesmättat och bombastiskt slut som rimmar väl med det antydda operatemat (en vattendelare, det slutet, gissar jag – antingen gillar man det eller så blir man förbannad). Egentligen orkar jag inte läsa om döda barn och ambivalent moderskap (kombinationen alltså), men tack vare Konrad Sejers genomhumanistiska attityd blir det – inte uthärdligt direkt, men i alla fall hanterbart. ”Carmen och döden” tillhör inte det absoluta toppskiktet av Fossums produktion, men det är ännu ett skickligt hantverk från en av Nordens mest intressanta spänningsförfattare. Jag längtar redan efter att få umgås med Konrad och hunden igen.
Mindes helt plötsligt De galnas hus när jag lagade middag i söndags (inte lyckats klura ut vad det var för associationer väckte minnet till liv) den enda av Fossums böcker jag läst. Om hennes deckare är lika bra så är de absolut läsvärda!
De galnas hus är lustigt nog en av försvinnande få Fossumtitlar jag själv inte läst. 🙂 Tack för påminnelsen, ska kolla om den finns på bibblan! Deckarna tycker jag är oerhört läsvärda. Smarta med psykologisk skärpa och ofta väldigt obehagliga ämnen som jag tycker tas upp på ett nyanserat och – genom Sejer – humanistiskt sätt. Älskade Poona är bra.