Nästan ett år har gått sedan jag, djupt nere i det till synes oändliga vab-träsket, läste de tre första böckerna i Elly Griffiths deckarserie om arkeologen Ruth Galloway. Läste mig upp ur vab-träsket, bortom förkylningarna, lunginflammationen och febertopparna, kände hur de i vinter- och sjukdomstider så sällsynta livsandarna så sakteliga återvände, och föll tämligen stenhårt för de karga saltängarna längs Norfolks kust och, framför allt, för Ruth. Som jag tidigare konstaterat är själva deckarintrigen oftast – oftast, nota bene – av underordnad betydelse hos Griffiths. Läser gör man för den stämning som Griffiths förmedlar, och, inte minst, för att återse de återkommande personerna – Ruth, Nelson, Cathbad, Judy, ja, till och med den ständigt hungrige och inte alltför vasse Clough – som för varje bok känns alltmer som personliga vänner.
Mycket är sig likt i den alldeles nyutkomna fjärde boken i Ruth Galloway-serien, ”A Room Full of Bones”. Ruth bor kvar i sitt lhus vid saltängarna med sin katt och sin lilla dotter Kate, nojar över vikten (sluta med det, Ruth!) och huruvida hon klarar av att kombinera en framgångsrik forskarkarriär med rollen som ensamstående mamma (sluta med det också, Ruth, du klarar dig fint, även utan potatistryck och trolldeg!). Cathbad, den genomflummige men tämligen oemotståndlige druiden Cathbad som alltid dyker upp som en räddande ängel, finns med på ett hörn också, liksom, hur mycket hans hustru Michelle än försöker hindra honom, inspektör Harry Nelson. Det handlar således, precis som vanligt, mycket om relationer. En glorifierad såpopera, skulle man rentav kunna säga om man kände sig mindre välvilligt inställd till Griffiths böcker. Och visst, det är lite på gränsen ibland, hur folk ramlar i säng med varandra stormiga och/eller snöiga nätter mitt uppe i polisutredningar och sedan gör allt för att undvika varandra. Men jag tycker ändå att Griffiths balanserar på precis rätt sida av klyschstängslet, mycket tack vare hennes språk, som alltid känns piggt och stunsigt. Man sitter klistrad från första sidan, då öppningen av en över femhundra år gammal kista på ett museum blir startskottet för en härva av ond, bråd död, mystik, hästar och narkotika, och slutar läsa gör man inte om det inte är absolut nödvändigt.
Och! I ”Room Full of Bones” känns faktiskt den så kallade deckarintrigen – möjligen för första gången hittills – lika relevant som karaktärsutvecklingen. Det är, precis som Inky Fingers skriver, snudd på olidligt spännande och, tycker jag, rätt fiffigt konstruerat (läs: mindre förutsägbart än tidigare). Ja, ni anar väl vad den här recensionen kommer att landa i. Jag fortsätter att ha det rasande trevligt i Ruths, Nelsons och Cathbads sällskap och längtar redan efter bok fem, som jag hoppas redan är i vardande. Keep them coming, Elly!
där gjorde du min dag. jag inser att jag bara läst de två första böckerna! och den tredje kan jag hämta ut redan imorgon och i lugn och ro invänta att bibblan köper den här också! man behöver inte skriva listor när du och sara BE finns!
Trevligt att höra att jag gjort din dag när det inte ens är lunchdags än. 🙂
nu peakar det neråt:-). nä men allvarligt: jag har fått kaffe också. det var väl kaffet som talade.
Kaffe är ALLTID bra.
Skönt att hon håller stilen och att deckarintrigen är lite mer intrikat och viktig i den här boken. Ska läsa den framåt våren när den kommer på svenska har jag tänkt, längtar!
Bara några månader kvar ju! 🙂
Haha, ja, nu dröje det nog ett år till nästa.:( JAg är fortfarande kompis med Ruth och alla de andra men tyckte nog att det för min personliga smak blev lite väl religiöst emellanåt.:) Intrigen håller jag helt medom är faktiskt är lika spännande som alla relationer dock. GIllar hela stall-grejen. Att dra in flera till synes parallella spår. Djurrättsaktivister ligger mig dessutom lite speciellt om hjärtat så där. Kan behövas för att uppväga allt skrämmande griffiths vävt in tidigare med plågade kissar mm.:)
Ja, det blev lite väl mycket andlighet men jag köpte ändå det, på något sätt. Och ja, stallgrejen gillade jag skarpt! Mycket spännande miljö och bra bifigurer.
Älskar att jag inte ens har börjat på de här, utan har det framför mig. 🙂
Lyllos! 🙂
Yay, mera spänning också. Dags att klicka hem till Kindle, fattar inte hur jag höll mig så här länge. Hur tänkte jag riktigt? 🙂
Ja, hur tänkte du där? Mycket okarakteristiskt av dig. 😉
Eller hur? Usch, så kan vi inte ha det 😛
Jamen visst är Elly bättre än hon brukar? Lite mer oförutsägbar, precis som du säger. Och relationerna kompliceras – precis som de gör i verkliga livet.
Jag tyckte väldigt mycket om sista sidorna, sista replikerna.
Ja, det gjorde jag med! Det dubbelbottnade.
Exakt. Och hur komplext livet faktiskt kan vara.
Härligt att höra att hon blir bättre! Hade ändå fortsatt läst hennes böcker om Ruth för den härliga stämningen, men det blir ju icing på kakan om själva kärnstoryn också är medryckande! Har bara läst två men har oerhört svårt för Cathbad. Hoppas även han grows on me med tiden…
Cathbad står väl egentligen för mycket jag har extremt svårt för (en hippiebetonad sorts nyandlighet som får en att tänka på rökelse, plattityder och otvättat hår) men jag gillar honom ändå. Mycket tack vare att Ruth ofta luftar sin skepsis, fast ändå gillar Cathbad som person. Med detta sagt – brace yourself. Det är mycket
Cathbad och druidflum i den här boken!
Om det nu är så som Bokbabbel skriver att eBöcker inte räknas så ska jag nog ta och köpa den typ nu. Jag är sjuk och det är väääääldigt synd om mig. Tack för bra inledning av inlägg. Resten läser jag när jag läst boken!
Varsågod! Du kan nog läsa hela inlägget, tycker jag höll mig borta från spoilerterritorium. 🙂
Och ja, det är vääääldigt synd om dig! Klart du förtjänar en bok – och just Griffiths passar väldigt bra ihop med sjukdom (har provat, som sagt). Krya på dig!
[…] varje år, Bokbabbel inser då snabbt att eBöcker inte väger något och därför inte räknas. Helena skriver om Elly Griffiths nya och hyllar. Jag störde mig enormt på översättningen av förra […]
[…] Kommentarer « ”A Room Full of Bones” – Elly Griffiths […]
[…] är lite vassare än de tidigare, och att det tidvis blir riktigt spännande. Jag säger som Helena, att det trots allt är stämningen som är Griffiths triumfkort, och där är hon lika skicklig […]
[…] som skrivit om boken är Dark Places, Bokomaten och Boktok73 TweetLäs också:Ruskig, läskig och välskrivenÄr det en lösning att […]
[…] av Elizabeth Hand (snacka om double whammy!), “Jag kan se i mörkret” av Karin Fossum, “A Room Full of Bones” av Elly Griffiths, “Gone Girl” av Gillian Flynn (ni får läsa min recension den 24 […]
[…] Den har precis i dagarna kommit ut på svenska. Många bokbloggare (t ex Bokomaten, Boktok73, Dark Places) har ju redan läst den på engelska, men jag ville gärna läsa den på svenska eftersom jag har […]
[…] om Katrin Zytomierskas idiotiska bok. Någonstans mitt i den lätt schizofrena smeten dyker även Ruth Galloway upp. Elly Griffiths protagonist, ni vet? Arkeologen som ständigt hamnar i centrum för […]
[…] Elly Griffiths på bloggen hittar ni bland annat här, här och här. GillaGillaBe the first to like […]
[…] här tjugo sidor långa lilla historien, som utspelar sig ungefär i samband med tilldragelserna i ”A Room Full of Bones”, blir den perfekta […]